Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
— Så enfaldigt, det är väl inte gods herrn som
har satt in dem!
— Men om han la sig ut, skulle de kanske
släppa dem.
— Han har redan lagt sig ut många gånger,
men det har inte hjälpt.
— A om han bara ville, men av hätskhet mot
Lipce vill han inte. Min gubbe säger... hon
tvärtystnade och böjde ner sitt förlägna ansikte
över huvudet hon höll mellan knäna. Roch väntade
förgäves på fortsättningen.
— När ämnar sig Kozlowa till herrgårn?
frågade han nyfiket
— Strax på eftermiddan tänker hon gå.
— Lite motion för benen och lite annan luft,
det är vad hon får för det.
Hon svarade ej, ty i detsamma kom pan Jacek,
godsherrns bror, gående upp mot gården. Det
hette om honom att han var litet fnoskig, för
lian gick alltid omkring med en fiol under armen,
brukade stå och spela under bilderna vid
vägskälen och umgicks bara med bondfolk. Han kom
där framåtlutad, som vanligt med fiolen under
armen och med en pipsnugga mellan tänderna,
lång och gänglig, med gult pipskägg och oroligt
flackande ögon. Roch gick honom till mötes. De
måtte ha känt varandra, ty de följdes åt neråt
dammen och blevo länge sittande där på stenarna
och talades viskande vid. Det hade för längesen
ringt middag, då de skildes åt. Roch återvände
upp på förstubron. Han såg dyster och
missmodig ut.
— Han har blivit så mager, stackarn, så jag
kände knappt igen’en, utlät sig Bylica.
— Känner ni honom sen gammalt? Roch sänkte
rösten och kastade en blick åt Magda till.
— Tror jag det... Det var en spelevinker det
där i ungdomen, skall jag säga... svår på flic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
