- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
166

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

nu ljust, genom hålet strömmade det in så mycket
dager att de vid första ögonkastet varseblevo
hur upp och nervänt det var därinne. Golvet
var strött med säd och klädesplagg, som hade
rivits ner från stängerna, till och med garnhärvor
och ull lågo kringslängda. Det var omöjligt att
i en handvändning se vad som var borta.

Hanka begrep med ens att det var smeden
som varit framme. Hon blev het vid tanken att
om hon dröjt en enda dag till skulle han ha hittat
pengarna och tagit dem... Hon böjde sig ner
över hålet för att dölja uttrycket av triumf i sitt
ansikte och trevade innanför livstycket.

— Ingenting måtte väl vara borta i lagårn?
utbrast hon, fattad av en misstanke.

Till all lycka fattades där ingenting.

— Ånej, dörren var låst ordentligt den, utlät
sig Pietrek och sprang sedan tvärt bort till
potatis-gropen, vräkte undan halmen över öppningen och
drog fram den tjutande Lapa.

— Det är förstås tjuvarna som har slängt ner
honom där, men konstigt att hunden lät’et ske,
han som är så arg av sig.

— Och ingen har hört hundskall i natt.

Uppsyningsmannen underrättades om saken,
nyheten spred sig på ögonblicket i byn, och man
kom springande för att titta och beskärma sig.
Apelgården blev full av folk, man trängdes som
kring biktstolen, alla stucko ner huvudet i hålet,
beskådade Burek och yttrade sin mening om
saken.

Även Roch kom, och sedan han lugnat den
stortjutande Jozia, som berättade alltihop för
var och en i tur och ordning, gick han in till
Hanka, som återigen lagt sig på sängen, men nu
såg så märkvärdigt lugn ut.

— Jag blev rädd att ni inte skulle tåla vid det
här... började han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free