Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
liv, man skymtade dem mellan träden, granna
som vallmoblomster, och vattnet återspeglade de
lysande färgerna. Barnen sprungo efter
påsktuppen, vuxna vandrade längs åkerrenarna utåt
fälten.
Det hade redan ringt till vesper, då tjocka
Ploszkowa trädde in till Hanka, efter att först
ha varit inne hos Boryna.
— Jag har varit hos den sjuke. Jesses, han
ligger ju precis likadan! Jag talte till honom,
men han inte ens tittade på mig. Solen sidner
på bädden, och han tar efter solstrålarna som en
liten barnunge. Det är så en vill gråta när en
ser honom, berättade hon, tog sig en sup hon
som de andra och sträckte ut handen mot kakan.
Han måtte ha börjat äta nu, för jag tycker att
han fetmat.
— Ja han äter rätt bra nu, så kanske är han
på bättringsvägen.
— Pojkarna har gått med tuppen till Wola,
skrek Jozia infarande, men när hon fick se
Ploszkowa, gick hon ut igen till Jagna.
— Jozia, det är på tiden att fodra krittren nu,
ropade Hanka efter henne.
— Ja helg är helg, men magen minns alltid
hungern. De har varit med tuppen hos inig...
det är en finurlig en, er Witek, han har allt huve
på skaft han.
— Ja hitta på upptåg kan han nog, men till
arbetet får en driva’n med käppen.
— Ja, herregud, så är det väl med allt
tjänstfolk. Mjölnarhustrun har klagat för mig att
hon aldrig kan behålla sina pigor mer än ett
halvår.
— Ja, där blir det småfolk i ett huj... färska
brödet måtte göra till.
— Bröd som bröd, men ibland är det drängen,
ibland är det sonen, han i skolan, och det påstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
