- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
178

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

glas!... viskade fogden utan att släppa taget
om henne och drog henne genom en sidodörr
in i krogkammam.

Ingen blev dem varse, för det var nu nästan
alldeles mörkt och få gingo förbi på vägen.

Det hade blivit stilla i byn, pratet hade tystnat
och stigarna lågo tomma. Människorna hade gått
var och en till sitt, helgen och de ljuvliga
vilodagarna voro till ända, arbetsdagen stod för dörren
och grinade redan med sina huggtänder ur
mörkret, så att mer än en blev» beklämd om hjärtat
och bekymrad i hågen.

Byn fick en allvarsammare och sorgesammare
uppsyn, den liksom hukade än djupare mot marken
och kröp ihop bakom de förstummade
apelgårdarna. Här och där satt folk ännu kvar ute på
förstukvistarna och åt upp det sista av
påskmaten under lågmält samspråk; på andra håll
beredde man sig redan att gå till sängs och
sjöng en aftonpsalm.

Endast hos Ploszkowa var det ännu fullt av
folk. Grannhustrurna hade samlats hos henne,
och primande på bänkarna språkade de värdigt.
Fogdens hustru intog hedersplatsen, bredvid henne
satt den tjocka, bredmynta Balcerkowa och
orerade; där var också den magra Sikorzyna och
den evinnerligen snattrande Borynowa, en
släkting till den sjuka, där var smedshustrun med den
minste vid bröstet, uppsyningsmans tysta, fromma
hustru och ännu andra av de främsta i byn.

De sutto där pösiga och krävstinna som
ligghönor, alla i styva helgdagskjolar och
huvuddukar efter modet i Lipce nerdragna på axlarna,
i huvor som stora vita hjul och rikt rynkade över
pannan, i halskrås, som räckte dem upp till öronen,
och med många rader av korallband om halsen.
Gemytligt hade de, ansiktena fingo en allt högre
färg och belåtenheten lyste ur dem. Titt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free