Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
Nyheten var så sällsam att Hanka så när flugit
upp ur bädden, men Jagustinka hann lyckligtvis
fatta tag i henne och tryckte ner henne på kudden
igen.
— Ligg still, vet jag. Det brinner väl inte i
stugknuten heller!
— Han pratar ju, så man kan tro att han inte
är slug. Badda huvet med vigvatten, så blir ni
klar igen.
— Nej, Hanus, jag är nog vid mitt förstånd,
och det är dagsens sanning att pan Jacek sen i
går bor hos mig... det är det... stammade Bylica
och lutade sig fram för att nysa efter en duktig
pris.
— Det hörs ju tydligt, att han blivit virrig I
huvet... Titta efter om de inte kommer, de
svälter ju ut barnet för mig.
— Ännu syns ingen komma från kyrkan,
upplyste Jagustinka efter ett ögonblick och grep sig
an med att städa i rummet och strö sand över
golvet.
Gubben nös i ett och måste sätta sig på bänken.
— Ni trumpetar som på torget i stån.
— Ja, se pan Jaceks snus är så starkt, han gav
mig en hel kardus ...
Det var ännu tidigt, genom fönstren lyste solen
in klar och varm, träden i apelgården vajade för
vinden, genom den öppna dörren till förstugan
stack det in krökta gåshalsar och röda väsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
