Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
lade barnet till sömns i ett stort såll, ty det
fattades medar på vaggan.
Skedarna skrapade länge utan att någon sade
ett ord. En hop barn hade samlat sig i förstun
och stucko ideligen in huvudena genom dörren,
fogden kastade till dem en handfull karameller,
och under tjut och slagsmål tumlade de ut på
gården.
— Själva Jambrozy har glömt han har tunga
i mun! utlät sig Jagustinka.
— Han sitter och funderar på att det måste
skaffas gård och flicka åt pojken.
— Gården det är faderns sak och flicka det är
faddrarnas.
— På den varan blir det nog ingen brist. Det
betalas för en skall ta’na.
— Hut är det, fogdens gumma längtar bestämt
efter en liten? Jag såg hur hon vädrade kläderna
efter de små bortgångna häromdagen.
— Ja, till hösten har visst fogden lovat att
bjuda på kristning.
— Ja, det är dystert i stugan utan barnstim,
sade fogden allvarligt.
— Ja visst har man sorger och besvär av
dem, men de är till hjälp och glädje också.
— De juvelerna ja! Guld kan ock betalas för
dyrt, brummade Jagustinka.
— Ja visst finns det elaka barn, som inte
frågar efter föräldrarna, men som roten är så
är kronan, vad man sått får man skörda, suckade
Dominikowa.
Jagustinka begrep, att det där var en släng
at henne, och blev ursinnig.
— Lätt för er att håna andra, ni som har så
snälla pojkar, så de både spinner och mjölkar
och diskar som de flinkaste flickor.
— Därför att de äro fostrade till arbetsam het
och lydnad ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
