- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
192

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

Vi går inte, gastade hon och sprang ner på
vägen till en skara förskrämda kvinnor, som
samlat sig vid dammen.

— I väg ut på åkern, kvinnfolk, den som har
något ärende till oss, vet var han skall söka
oss. A nej pass mante, de skall inte inbilla sig,
att vi slänger allt för ett ord av dem’ och kommer
och ställer oss utanför deras dörr som andra
hundar! skrek hon ursinnig.

Näst Borynas var hon främsta bondhustrun i
byn, och de andra lydde henne och lupo åtskils
som en flock skrämda hönor. Som mesta folket
redan sen i morse var ute på åkern, blev det
tomt i byn. Endast en del barnungar lekte nere
vid dammen, och gamlingar sutto och värmde sig
i solen.

Skrivarn blev förstås ursinnig och svor över
uppsyningsmannen men hade ingen annan utväg
än att ge sig efter ut på åkrarna. Både länge
och väl rände han jämte konstaplarna omkring
och frågade ut folk angående eldsvådan på Wolas
utgård. Ackurat vad han själv visste berättade
de honom, för vem skulle velat yppa för rättvisan
vad han förteg till och med för sig själv?

Hela förmiddagen tillbragte de på det viset,
klevo ner sig och blevo leriga upp till midjan,
ty åkrarna voro ännu riktiga avgrunder på sina
ställen — men allt förgäves.

De voro så ursinniga att när de kommo till
Borynas för att göra undersökning om inbrottet,
svor skrivarn så att det osade om det, och då
han på förstubron träffade på gubben Bylica,
flög han på honom med knutna nävar och röt:

— Vad ser du inte opp för, ditt svin, utan låter
tjuvaT gå och gräva sig in i huset — oclf själva
morsordet1 slängde han i synen på honom.

1 Den grövsta bland ryska eder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free