- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
211

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

barnen väsnades som vanligt och omringade de
nyanlända.

Man gick raka vägen in i kyrkan, ty orgeln hade
redan börjat spela.

Så snart mässan var slut, strömmade nästan
hela byn samman vid klockstapeln utanför
kyrkogårdsgrindarna. Bondhustrurna höllo sig i främsta
ledet, på ömse sidor om dem trängdes flickorna
och kastade sneglande blickar på de unga
karlarna. Daglönarhustrurna stodo för sig, tätt ihop
som en flock rapphöns, och tordes inte tränga
sig fram till hans vördighet, som just hade
kommit ut ur kyrkan, hälsade på alla och jämte Roch
började fördela hjälpen på stugorna, seende till
att de rikare fingo kvarter hos de rikare.

Så kvickt bestämde och ordnade han allt att en
halvtimme inte hade gått, förrän alla hade givit sig
i väg med sina; endast daglönarhustrurna stodo
förgråtna kvar utanför kyrkan och väntade
förgäves på att några skulle falla också dem till.

I byn blev det ett stim: bänkar buros ut på
gårdarna, frukost dukades upp, och
brännvinsplun-torna kommo också fram för att man skulle
bekanta sig fortare. Flickorna passade villigt upp,
ty mest var det unga karlar som hade kommit,
och så stassiga voro de som om de ämnat sig till
ett förlovningskalas och inte i arbete.

Det var inte tid till samspråk, de bara talade om
från vilka byar de voro och vad de hette, och
de ville inte ens äta ordentligt utan förklarade helt
gentilt att än hade de inte gjort nytta för ett
ordentligt mål.

Och strax därpå gåvo de sig ut på åkrarna,
föregångna av kvinnfolken som visade vägen.

Det var som om en stor högtid hade brutit in.

De stumma och öde fälten fingo liv, röster
skallade, från alla gårdar kommo vagnar
rullande, på alla stigar drogo plogar fram, efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free