- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
212

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

alla dikesrenar vandrade människor, och
överallt, genom apelgårdar och över fält, ljödo rop
och glada hälsningar, hästar gnäggade, osmorda
hjul gnisslade, hundar skällde, och en mäktig
fröjd fyllde hjärtana och svämmade ut över
vidderna. Vid potatisåkrarna, vid korn- och
rågåkrarna, på de ogräsövervuxna trädorna ställde
folket upp sig som till dans under glam och prat.

Med ens förstummades allt, piskor klatschade,
skacklar gnisslade, hästar spände sig, och ännu
rostiga plogar började gräva sig in i marken och
välta upp de första svarta och blänkande tiltorna.
Folket rätade ryggen, drog djupt efter andan,
lät blicken glida ut över fälten, lutade sig fram
och grep sig verket an.

Det blev så andäktigt tyst på fälten som om
en gudstjänst tagit sin början i denna omätliga
kyrka. Folket böjde sig ödmjukt mot mullen och
strödde det signade kornet, sådde för en
kommande skördedag i hjärtefromt allvar, i
förtroendefull lit till moder jord.

Hej! Lipces fält levde upp på nytt, efter
längtande bidan kände de åter bondehanden över sig,
och så långt ögat nådde, från de dystra skogarna
och till fältens bågnande gräns, på alla marker
vimlade det i den grågröna, töckniga luften av
röda kjolar, randiga byxor, vita rockar, hästar
som strävade framför plogarna och rader av
vagnar längs åkerrenarna.

Det var som om en bisvärm slagit ner på den
doftande marken och idogt surrade i den bleka
vårdagens stillhet. Osynliga lärkor drillade, då
och då kom en vindfläkt och skakade
trädkronorna, tog tag i kvinnornas kjolar, strök över
höstsäden och flydde fnissande inåt skogen.

Timme efter timme arbetade de utan rast, all
vila de unnade sig var att räta på ryggen och
draga andan då och då. Inte ens vid middagsdags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free