Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
— Allihop kommer, fogden har läst upp’et,
rättade honom Jagustinka.
— Allihop ?... Ånej, dråparna släpper de nog
inte med detsamma...
Det snurrade runt för Hankas ögon och
kändes som om hjärtat skulle brista itu av smärta,
men hon stod för hugget, och fortsättande sin väg
sade hon hatfullt:
— Jag vånnar din hundtunga växte fast vid
gommen!
Hon skyndade på stegen för att komma utom
hörhåll för hans otäcka skratt.
— Det öser och öser... blir svårt att ge sig
ut på åkern och plöja.
Hon låtsade lugn.
— Morgonregn och käringdans varar aldrig
länge.
— Men mens man väntar, måste man ut och
sätta den amerikanska.
— Kvinnfolken kommer nog strax, de är
försenade för den här nyhetens skull, men de
kommer ... Jag var hos dem i går kväll, och allihop
lovade komma och göra arbete för vad de är
skyldiga.
Inne i stugan brann det redan i spisen. Där var
varmt och ljusare än ute. Jozia skrapade potatis,
och den nyfödde gallskrek trots de äldre barnens
försök att roa honom. Hanka föll på knä
bredvid vaggan och började ge honom di.
— Jozia, säg till Pietrek att han spänner för
dyngvagnen och kör ut gödsel åt Florka på
den där åkerlappen bredvid Paczes råg. Innan
regnet är över, hinner han köra ut ett par lass...
inte värt han går och drar sig.
— Hos er är det väl ingen som går och drar sig.
— Nej, för jag gör’et inte själv, hon reste sig
och knäppte igen över bröstet.
— Kors, jag hade ju precis glömt bort att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
