Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
är helgdag från middan. Hans vördighet har
lyst ut processionen, som sköts upp på en vecka
Markusdagen.
— Men processioner brukar det ju bara vara
på korsdagarna.
— Han har lyst ut den från predikstolen till i
dag, och fast det inte är korsdag kan en väl
vandra till bilderna och välsigna rågångarna.
— Nu kommer kvinnfolken. Gå ut med dem
och styr med vad som behövs. Jag stannar inne
och lagar frukosten. Jozia och Witek bär ut
potatisen på åkern, befallde Hanka och kastade
genom fönstret en blick på daglönarhustrurna,
som så insvepta i schalar och förkläden att man
knappt såg nästippen på dem och med korgar och
hackor i händerna samlade sig utanför stugan och
stötte träskorna mot stenfoten för att få av
smutsen.
Jagustinka ledsagade dem genast över stättan
ut på en svart, genomblöt åkerlapp bredvid
lialm-dösen.
D* grepo sig genast an, två i var fåra ochMned
ansiktena emot varann — grävde små gropar
med hackorna, lade en potatis i yar grop och
makade jord över.
De voro fyra som arbetade, Jagustinka bara
övervakade.
Fort gick det inte. Händerna stelnade av köld,
det var vått i fårorna, träskorna fylldes medi
vatten, och klädpaltorna blevo alldeles
fördärvade i smutsen, ty regnet strilade oavbrutet, fast
allt finare, studsade mot plogtiltorna och
smattrade på bladen i apelgårdarna, som sträckte sina
blommande grenar över vägen och liksom med
välbehag utsatte sig för den strömmande vätan.
Det artade sig emellertid till omkast i vädret:
tupparna golo, himlen lyste redan blå på sina
ställen, svalorna började susa genom luften som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
