Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
nog snygga historier igen... en kommer nog
att få höra talas om*et...
— Jag har hört glunkas att Jagna har givit sig
i lag med fogden — är det sant?
De andra skrattade åt Filipka, som kunde fråga
om vad redan sparvarna kvittrade på taken.
— Släpp inte tungorna lösa, vinden har också
öron ibland och bär’et dit det inte skall, varnade
Jagustinka.
De lutade sig ner över åkern, hackorna blixtrade
och smällde då och då mot en sten, och de
pladdrade på — mest varenda en i byn fick sitt
beskärda.
Hanka åter gick hemåt hukande under
körsbärsträden, ty de nerhängande, regnvåta grenarna
fulla av vita knoppar och späda löv häktade sig
fast i hennes hår.
Hon styrde kosan till bakgården för att se om
kreatur och annat.
Ända sedan helgen hade hon knappt varit utom
dörren, ty hon hade blivit sämre efter
kyrktag-ningen. Nyheten i dag hade drivit henne ur
bädden och höll henne uppe, fast hon vacklade vid
vart steg. Hon tittade in överallt och blev allt
harmsnare.
Korna sågo dåsiga ut och voro smörjiga ända
upp på buken, griskultingarna hade inte vuxit
nog, till och med gässen voro så märkvärdigt
duvna som om de inte fått nog mat.
— Du kunde väl åtminstone ha borstat av
hästen med en kvast, rök hon på Pietrek, som
just skulle till att åka i väg med gödseln, men
pojken bara mumlade ilsket och gav sig av.
På logen mötte en ny förtret. Jagnas gris
stod som bäst och bökade i potatishögen på
golvet, och hönorna krafsade i slösäden, som
för länge sen borde ha varit uppburen på skullen.
För det fick sig Jozia en skopa, och Witek ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
