- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
235

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

— Mig? Mig? Hon flög fram på golvet som
om hon fått en piskklatsch.

— Ni är jämt efter mig som en kardborre i
en hundrompa. Jag säger inte ett ont ord åt er,
men ni gormar åt mig som åt ett oskäligt kritter.

— Tacka du Gud att jag inte har gjort dig
något värre än jag gjort. Hanka spände hotfullt
ögonen i henne.

— Försök på bara, jag har ingen här som
försvarar mig, men ni får väl se ändå vem som får
övertaget till sist.

Hon strök håret ur ansiktet och hennes vreda,
hatfulla ögon stucko som knivar; Hanka å sin
sida vart än ursinnigare, knöt nävarna och började
vräka ur sig onda ord.

— Jaså, du kommer med hotelser? Försök på
bara! Du lilla oskyldiga stackare, som blir så illa
behandlad! Jo, det var just den rätta! Folk vet .nog
vad du har för dig, hela socknen har reda på dina
historier. De har sett dig på krogen med fogden
och det mer än en gång. Och den gången då
jag mitt i natten öppnade dörren för dig, då hade
du varit ute på superi och liderlighet, och full som
ett svin var du... Men krukan bärs så länge
efter vatten tills den spricker... Så mycket du
det vet dåligt liv för till värre ända. Snart är det
slut med ditt regemente, och varken smeden eller
fogden skall mäkta försvara dig... du... du...

Hon storknade så hade hon skrikit.

— Jag gör vad jag vill, och jag säger er bara:
akta er! bröt Jagna ut och kastade det linljusa
håret tillbaka över axlarna. Hon var alldeles utom
sig och skälvde i hela kroppen; händerna foro
krampaktigt efter höfterna, och ögonen blixtrade
så vilt att Hanka blev skrämd, tystnade och rusade
ut, slängande igen dörren efter sig.

Efter detta gräl förmådde hon inte röra sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free