- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
248

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

oväsen att hans vördighet hötte åt dem på
avstånd.

Från ängarna veko de in på en rågång, tätt
bevuxen med smärta enar, som stodo där och
liksom vaktade hemmarkerna. Rågången var bred
och slingrade sig likt en flod, och i gräsets gröna
vågor stodo blommorna tätt tätt, till och med
i gamla hjulspår trängdes gula mjölkfiblor och
vita tusenskönor. Ibland s pärrades vägen av
stora stenblock övervuxna med slånbuskar, ibland
stod där en ensam vildapel, översållad av blom och
surrande av bin, och reste sig över fälten lik’ ett
vitt tempel, så att man just ville knäböja för den
och kyssa mullen som skapat fram den.

Ibland åter lutade sig en liten björk över dem
helt i vitt och svallande ljusgrönt, lika ren och
bävande som flickan som går till sin första
nattvardsgång.

Långsamt vandrade de uppför sluttningen och
Lipceägorna fram längs nordsidan, utefter
mjöl-narns åkrar med dess böljande brodd.

Prästen gick närmast efter korset, bakom honom
kommo flickorna och de yngre kvinnorna i flockar
och sist, en och en eller par om par, släpade sig
gamlingarna; ett långt stycke efter alla de andra
linkade Agata. Barnungarna sprungo på sidorna
och höllo sig helst ur synhåll för hans vördighet
för att kunna stoj-a dess mera fritt.

Till sist kommo de upp på högslätten. Luften
var nu alldeles stilla, fanorna slokade och folket
spred sig, så att kvinnornas bjärta kjolar lyste
som blommor i det gröna och ljuslågorna dallrade
likt gyllene fjärilar.

Himlen välvde sig hög och ren med bara en
och annan vit molntapp, som låg där likt ett lamm
på det ändlösa blåa fältet runt den väldiga,
brinnande solen, som sände ner värme och ljus över
världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free