- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
253

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

253

av fröjd, en vild förhoppning ville spränga hennes
bröst, och hon steg åt sidan, ner i en åkerfåra,
och stirrade spänt dit bortåt.

Jagna, som gått bredvid sin mor, ville tvärt
rusa i väg. Det lopp som en eld igenom henne,
och hon fick en sådan skälva att hon inte kunde
få ihop tänderna. De andra kvinnfolken hade lika
svårt för att inte rusa de efterlängtade till mötes.
Men det var bara några flickor och pojkar som
inte höllo ut, de skvimpade ut ur skaran som
vatten ur ett ristat ämbar, och trots alla rop
satte de av bortåt vägen allt vad tygen höllo.

Processionen var i en handvändning framme
vid Borynas kors, och strax bakom det låg
gränskullen mellan Lipces marker och
herrgårdsskogen.

Karlarna stodo där redan i en klunga under
de stora björkarna, som skuggade korset. De hade
blottat sina huvud, och kvinnornas ögon skådade
mäns, fäders, bröders och söners kära ansikten,,
magra och avfallna men strålande lyckliga och
leende.

— Ploszkas! Sikoras! Mateusz! Klemb! Och
Gulbas! Och gubben Grzela! Och Filip! Ni arma
stackare! Kära ni då! Jesus Maria, allerheligaste
Moder! ljödo rop och heta viskningar, och ögonen
lyste, armar sträcktes, snyftningar bröto fram,
och glädjeskrin ville bana sig väg ur överfulla
hjärtan; men med ett enda, bjudande ord höll
prästen tillbaka och tystade folket, hade alla att
följa med fram till korset och började lugnt läsa
bönen mot vådeld. Men han läste långsamt, ty
mot sin vilja såg han sig oupphörligt omkring
och överfor med sin faderliga blick de avmagrade
ansiktena.

Alla böjde knä i en halvkrets, och en brinnande
tacksägelsebön flödade från läpparna och strida
tårar från ögonen, häftade på den korsfäste Fräl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free