Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
I båda stugändarna stod dörren åt förstun öppen
och i båda rummen brann ljus, och oupphörligt,
som drivna av något oförklarligt tvång, sände de
varandra ögonkast på avstånd.
När de sedan grepo sig an med att laga den
gemensamma kvällsmaten snuddade de titt och
tätt vid varann, men ingendera sade ett ord, de
endast gåvo varandra förstulna blickar. På var
sitt håll visste de förstås gott hur den andra hade
det, och de hatfulla, hämndgiriga blickarna stucko
som vassa knivar, och de sammanpressade,
stumma läpparna hånade:
— Rätt åt dig! Rätt åt dig!
Men det var också ögonblick då de kände
ömkan med varann och skulle velat säga ett
vänligt ord, men var och en väntade på att den andra
skulle börja. Ibland blevo de till och med stående
tätt bredvid varann och sneglade förväntansfullt,
förbittringen domnade av, det gamla grollet dog
bort och den gemensamma övergivenheten förde
dem närmare och närmare varann... Men alltid
var det något som kom i vägen och höll tillbaka:
än lindebarnets grin, än någon sorts blygselkänsla,
än ett plötsligt vaknande minne av gamla
oförrätter, och på nytt voro de långt ifrån varann,
och på nytt började förbittringen rasa, hatet slog
klorna om hjärtana och ögonen blixtrade av ilska.
— Rätt åt dig! väste de tyst och slungade
förintande blickar på varann, återigen färdiga att
börja gräla, ja, slåss för att få utlopp för sin
förbittring.
Därhän gick det dock inte, för strax efter
kvällsmaten gav sig Jagna av hem till modern.
Kvällen var mörk, men stilla och ljum; några
spridda stjärnor lyste uppe i den bleka rymden.
Över kärren låg dimman som en tjock, vit fäll,
grodorna började kväka, och ibland hördes
vipornas klagande pip. Jorden låg svept i mörker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
