Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Dagen gick upp klar och frisk soin en fullsövd
bondckarl, som knappt hinner vakna förrän han
springer på fötter, gnuggar sig i ögonen, gäspar
ett tag eller två och så mumlande sin bön skyndar
ut i arbete.
Röd och rund rullade solen långsamt upp på
det höga himlavalvet som på ett ändlöst fält, där
oräkneliga små vita molnflockar lågo strödda i
det blåa diset.
Och vinden var redan ute och rumsterade likt
en husbonde som väcker sitt folk i
morgongryningen; den ruskade om den duvna sädesbrodden,
pustade på dimmorna så att de skingrade sig åt
alla håll, skakade de nerhängande trädgrenarna,
sträckte ut vid korsvägarna, smög på huk in i
de ännu sovande apelgårdarna och tog så sats
mot kronorna, så att de sista blommen regnade
ner från körsbärsträden och bredde sig som snö
över marken, föllo som tårar på dammens vatten.
Jorden vaknade, fåglarna började kvittra i
redena, träden liksom susade en morgonbön;
blommorna öppnade sig och lyfte sina
daggfuktiga och sömntunga ögon mot solen, och den
glittrande daggen droppade likt ett pärlregn.
Med en lång, vällustig rysning vaknade jorden
till liv igen, och ur marken, ur hela skapelsens
innersta bröt ett stumt skri och lopp likt en blixt
genom rymderna. Alldeles så som när en
människovarelse ligger och våndas i sömnen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
