- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
268

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

208

gorna. Alla som hade något de möjligen kunde
sälja plockade förstås fram det, de andra gåvo
sig av för att få träffa bekanta, se sig oin lite i
världen och ta sig ett glas om inte annat.

Tryckta av bekymmer voro alla, och när skall
folk ha lite roligt, få klaga sin nöd, styrka sin
själ och få höra nytt om inte på marknaden eller
avlatsmässan ?

Så snart krittren drivits i bet började man alltså
göra sig i ordning, spänna för eller ge sig av till
fots, om man hade det så ställt.

Fattigfolket gav sig åstad först; Filipka drev
gråtande i väg med sex gäss, som hon måst
skilja från de ännu inte vuxna ungarna, för karlen
hennes hade blivit sjuk efter hemkomsten och
det fanns inget att lägga i grytan.

En av daglönarna släpade en kviga vid hornen,
som blivit het just nu på våren. Och eftersom
nöden har långa ben och vassa klor, så ledde
snedmynta Grzela, fast han satt på åtta morgen,
en dräktig ko i grimman, och hans granne Jozek
Wachnik drev en sugga med några griskultingar
för sig.

De arma stackarna hade ingen annan råd, och
mer än en satt så hårt att han måste i väg med
sista hästkraken. Det fick Gulbas lov till.
Balcer-kowa hade nämligen stämt honom för femton
rubel, som han lånat av henne engång på en ko,
och nu hotade hon att låta ta kon i mät, så att
stackarn under hela familjens gråt och jämmer
och förbannelser satte sig upp på brunten och
•red att sälja honom.

Vagnarna rullade långsamt i väg den ena efter
den andra; också gårdsägarna måste frakta vad
säljbart de hade till marknaden^ för fogden
gormade om skatten och hotade med böter.
Hustrurna hade också sitt att sälja; titt och tätt
kacklade en höna under ett förkläde eller väste en gås-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free