Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
— Du talar väl inte om det för honom, Nastka,
säg?
— Sa jag dig kanske inte i går att jag inte
lägger mig i erat? Men när din karl kommer
hem från hären, så måste i alla fall alltihop komma
i dagen, sade Nastka och reste sig.
Tereska svalde och svalde, halvkvävd av gråten,
inte ett ord fick hon fram.
Nastka gick förargad och började locka på
hönsen ute på vägen, och Tereska lade fem
ank-ägg i ett knyte och släpade sig åstad till klockarn.
Det var ingen lätt vandring, det märktes tydligt,
oupphörligt stannade hon i skuggan av något träd
och stirrade ängsligt på de obegripliga
bokstäverna i brevet.
Kanske släpper de redan hem honom!
Ångesten tog henne om strupen, benen veko
sig, hjärtat bultade så vilt att hon tryckte sig
mot en trädstam, och de förgråtna ögonen irrade
som om de sökt efter räddning.
— Kanske skriver han bara efter pengar.
Hon gick allt långsammare. Mannens brev
tyngde och brände henne så att hon ideligen
måste ta fram det ur barmen och till sist-vecklade
halsdukssnibben om handen som höll det.
Hos klockarns tycktes ingen vara hemma.
Dörrarna till de tomma rummen stodo vidöppna,
men genom ett fönster, förhängt med en kjol,
trängde ljudliga snarkningar. Skyggt smög hon
sig igenom förstun och tittade ut på bakgården.
Där satt en flicka utanför köket med en
smörkärna mellan knäna och kärnade och viftade bort
flugorna med en kvist.
— Var är morän?
— I apelgården, hon kommer strax.
Tereska blev stående bredvid henne, kramande
sitt brev i handen, och drog halsduken allt djupare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
