Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
— Så nu generar honom flugorna också! Det
var fasligt så nosgrann han har blivit! På dem
förgiftar du dig inte.
Vid kålen klagade han över det härskna flottet.
— Hade du tagit vagnssmörja, skulle det inte ha
smakat sämre.
— Slicka på ett vagnshjul får du väl se, jag
vet inte hur det smakar, svarade hon näbbigt.
Han gnatade och gormade över allting.
Efter middagen fick han syn på Tereskas ko,
som stod och skubbade sig mot knuten, och som
Tereska hade retat honom genom att tiga hela
middagen gick han nu lös på henne.
— Dyngan sitter ju i skovor på henne; kan du
inte borsta henne ren, va?
— Det är vått i lagårn, så hon blir nersmord
medsamma.
— Vått? Det måste väl finnas barrströ i
skogen. Men du väntar förstås att nån skall samla
ihop’et åt dig och köra hem’et till stugan. Hon
får liggsår av all smörjan och blir fördärvad,
säger jag dig. Så mycket käringar i stugan, men
inte ordning för en groschen! dundrade han,
och Tereska vågade inte säga ett ord mer till sitt
försvar, bara bönföll honom om försköning med
ögonen.
Hon var av naturen en stillsam, undergiven
kvinna, flitig som en myra, och hon till och med
tyckte om att han regerade henne med järnnäve.
Men just det gjorde honom ännu ursinnigare.
Han förargades över hennes förälskade, rädda
blickar, förargades över hennes tysta gång,
hennes undergivna uppsyn, förargades över att hon
jämt och ständigt svansade omkring honom. Han
kände lust att ryta att hon slculle gå sin väg.
— Åt hunna med er allihop! fräste han till sist,
och utan att ens vila middag tog han sina verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
