Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
varma fläktar. Apelgårdarna stodo orörliga,
solskenet dallrade mellan träden, blommen regnade
sakta ner på gräset, bien surrade i äppelträden,
dammen glittrade mellan grenarna, till och med
fåglarna hade tystnat. En ljuvlig efetrmiddagsro
bredde sig över världen.
För att inte sitta och somna släpade sig* Klemb
bort till potatisgropen.
Sedan blev han stående, sög några tag på sin
slocknade pipa, spottade och kastade med en
knyck på huvudet tillbaka håret, som fallit
honom över ansiktet.
— Har du sett efter? frågade hustrun och
tittade ut ur förstugan.
— Joo... om man kokar ett mål om dagen,
så räcker väl potatisen till nya skörden.
— Ett mål om dagen! Barn behöver äta
ordentligt.
— Det räcker inte så många som vi är. Tio
munnar och magar som det inte är botten i. En
måste ställa på något vis.
— Tänker du på kvigan? Nej, det säger jag
dig, det sker inte att du säljer henne. Gör vad
du vill, men krittret släpper jag inte ifrån mig.
Kom det ihåg!
Han slog ifrån sig med händerna som om han
motat en envis geting, och då hustrun gått tände
han åter pipan.
— Åt hunna ined käringen! Kvigan är väl ingen
helgonabild heller.
Solen sken honom rätt i ögonen, han vände
ryggen åt den och drog allt långsammare bloss
med allt längre mellanrum. Han hade lossat litet
på bältet, för potatisen liksom pöste i magen.
Solen gassade, duvorna kuttrade på halmtaket, och
det sakta suset i löven var så sövande att han
började nicka och hasa mot väggen.
— Tomasz! Tomasz!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
