Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Han slog upp ögonen. Agata satt bredvid
honom och såg skyggt på honom.
— Ni har det svårt nu före skörden, sade hon
sakta. Jag har några styver, och om ni vill kunde
jag hjälpa er. Jag har gömt dem för
begravningen, men när ni är i sånt behov, så kan jag
låna er dem. Det är synd på kvigan. Jag var
med när hon kom till förra året... och av en
bra stam är hon. Kanske vår Herre låter mig
leva, och då betalar ni mig igen efter nya
skörden. Ta emot av släkten är ingen skam ens för
en gårdsbrukare. Se där, tag — och hon stack
till honom en tre rubel ungefär i idel
guldenmynt.
— Nej, stoppa det tillbaka, jag reder mig nog.
— Nej ta, och en halv rubel till skall ni få sen,
ta bara! bad hon viskande.
— Gud löne er! Ni är då en hygglig människa!
— Det är bäst ni tar jämnt tretti gulden, hon
plockade upp mynten ur sitt knyte det ena efter
det andra, ta bara, manade hon kämpande med
gråten, hon kände det som om hon slet var
styver ur sina inälvor.
Mynten blänkte så förunderligt frestande i
solen. Klemb plirade med ögonen av välbehag
och grävde med handen i dem: de voro nya
odh rena. Han suckade tungt, kämpande med
frestelsen, men till sist vände han sig bort och
mumlade:
— Göm dem väl, annars kan folk stjäla dem
för er.
Hon envisades ännu litet, men in est för syns
skull, och då han inte svarade, började hon ivrigt
samla ihop och gömma sina skatter.
— Varför har ni inte tagit in hos oss? frågade
han efter en stund.
— A jag duger ju inte till något arbete, inte
ens vakta gässen orkar jag. Skall jag låta er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
