Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
på rot. Skogen får han inte fälla, så länge
processen med oss pågår. Han har ingen annan råd,
han måste sälja för vad pris som helst,
bedyrade Grzela.
— Sån jord! Hundra rubel för morgen vore
inte för mycket.
— Köp’en då, så kysser han er på hand på
köpet.
— Hå, pengar är dyra, när man inga har.
— Tyskarna de gö sig, och en ann får svälja
spotten sin.
Så pratade de och suckade helt betryckta. Ja,
nog va»- <iet synd på en sådan jord, gräns om
gräns ined deras ägor. Varenda en skulle ha
behövt några morgen till, varenda en. Det var ju
så trångt som i en myrstack i byn, och med nöd
kunde de dra sig fram från ena skörden till den
andra. En sådan där bit präktig jord det skulle
just ha passat för söner och mågar. En ny
by skulle de ha anlagt, och bra ängsmarker och
vatten i närheten skulle de ha haft... Men nu
var det som det var. Tyskarna satt där redan,
de skulle breda ut sig mer och mer, och en ann
stackare fick väl svälta ihjäl.
— Vart skall de ta vägen allihop? suckade de
äldre och sågo efter barnen, som stojade på
vägarna om kvällarna. Och nog fanns det gott
om dem alltid, stugorna fulla. Och vad skulle
man köpa jord för, när man knappt hade så
det räckte till bröd för dagen?
De grundade och grundade och gingo till och
med till prästen för att få råd. Men han visste
heller ingen utväg: ur tomt ämbar kan ingen ösa.
— Den som ingenting har skall inte sticka sta.
Den fattige har alltid vinden i ansiktet.
Men jämmer och klagan hjälpte inte heller.
Och som till råga på allt blev det en hetta
20. — Re y mon t. Bönderna. iii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
