- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
309

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

Han öser ju över henne, har med sig allt möjligt
hem från stån åt henne, skulle visst vilja rama
in henne i guld. Låt dem hållas så länge det
går. Vad angår de mig?

Ja, hon hade minsann nog med sitt eget. Hon
knusslade inte på pengarna åt advokaten, men
ännu visste ingen när Anteks sak skulle komma
före och vad som väntade honom. Och där satt
han stackarn och tvinade bort i häktet och bidde
Guds förbarmande. Med gården gick det bakut.
Hur skulle hon kunnat sköta allt? Drängen blev
allt fräckare, antagligen satte smeden upp honom,
så han gjorde vad han behagade, och ibland när
hon frr till stån drev han omkring i byn hela
dagr w Hon hotade honom med att när Antek
kr hem skulle han allt få betalt.

- Antek kommer hem? à, ännu har det inte
gått så långt att de släpper lös dråpare, skrek
han fräckt.

Hon blev utom sig av vrede och skulle ha velat
ge honom ett slag på hans fräcka trut. Men vad
var det värt hon försökte? Hon hade väl fått
utstå den smäleken att han slog igen, och vem
skulle ha försvarat henne, vem skulle ha stått
henne bi? Nej, det var att svälja allt och gömma
det i sitt minne till en lägligare tid, för han
kunde ju ha givit sig av, och då skulle
alltsammans ha kommit på henne; det var
minsann knappt hon hann med allt arbetet ändå.
Det blev också allt sämre med hennes hälsa. Ja,
själva järnet förtärs ju till sist av rosten, och1 en
sten håller bara sin vissa tid, så mycket mera
då en svag kvinna.

En dag i slutet av maj hade prästen och
klockarn farit till en avlatsmässa och Jambrozy
hade supit sig så full i lag med tyskarna, som
ofta tittade in på krogen, att det inte fanns någon
som kunde ringa till vesper och öppna kyrkdörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free