Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
det tycktes försjunken i djupa tankar. Smeden
kom ifatt henne och började gå vid hennes sida.
Hon yttrade inte ordet. Först då hon var hemma
och såg, att han inte gjorde min av att gå,
sade hon:
— Vill ni komma in, Michal?
— Jag sätter mig här på förstubron, jag har
något att tala om för er, viskade han.
Hon ryckte till av förskräckelse, hon anade
något nytt olycksbud.
— Ni har visst varit hos Antek? började han.
— Ja, men jag blev inte insläppt till honom.
— Det var just vad jag var rädd för.
— Säg vad ni vet! Det gick kalla kårar över
ryggen på henne.
— Vad vet jag?... Inte mer än vad jag har
lyckats klämma ur konstapeln.
— Vad var det då ? Hon lutade sig mot stolpen
och tryckte barnet hårdare intill sig.
— Han sa att de inte släpper ut Antek förrän
målet är avdömt.
— Varför det? stönade hon fram och började
skälva i hela kroppen. Advokaten sa att de kanske
skulle släppa honom.
— Så att han rymmer för dem ? Ånej, utan
någon säkerhet släpper de’n inte. Vet ni vad, i
dag har jag sökt upp er bara som vän. Vad som
har varit emellan oss det har varit; engång
kommer ni att få se att jag hade rätt. Ni trodde mig
inte, men det var er sak... Men hör nu på
vad jag säger, jag talar sanning som prästen i
bikten. Det står illa för Antek. Han får säkert
strängt straff, till tio år blir han kanske dömd.
Hör ni?
— Ja> jag hör, men jag tror inte, hon hade
plötsligt blivit lugn.
— Ingen sätter tro, förrn det sätter åt. Jag säger
rena sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
