Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
•■—Ja ser ni det, korn till kom gör skäppan
tull. Vi kan köpa Antek fri utan någons hjälp.
Är det någon som vet av era pengar?
— Far gav mig dem för att jag skulle hjälpa
Antek och förbjöd mig att säga ord om’et åt
någon. Ni är den första som fått veta’t. Bara inte
Michal...
— Var lugn, jag sprider inte ut det... När vi
får underrättelse att tiden är inne, följer jag med
er efter Antek. Det reder upp sig, skall ni få
se, det reder upp sig, viskade han och kysste
henne på huvudet, för hon hade kastat sig till
hans fötter.
— Ens köttslige far skulle inte göra mer för
en, utbrast hon gråtande.
— När er man kommit åter, så tacka Gud. Var
är Jagna?
— Hon åkte tidigt i morse till stån med mor
sin och fogden. De sa de skulle till notarien,
gumman tänker visst överlåta gården på dottern.
— Skall alltihop gå till Jagna? Men pojkarna
då?
— Hon gör det på kiv mot dem, för att de
vill ha ut sina lotter. Det är ett riktigt helvete
därborta hos dem, det går inte en dag utan gräl,
och fogden han håller med Dominikowa, han
har ju varit förmyndare för barnen ända sen
Dominik dog.
— Jag trodde det var något annat... folk har
redan berättat mig allahanda.
— Ja, det var nog rena sanningen de sa. Hans
förmynderskap det gäller bara Jagna och det på
ett vis så jag skäms att tala om;et. Gubben lever
ännu, och hon ränner som en hynda... Jag
skulle inte säga efter vad jag har hört, men jag
har själv kommit på dem ute i apelgården så...
— Låt mig få lägga mig och vila någonstans,
avbröt han henne och reste sig från bänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
