Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
anledning, och hündarna skällde som besatta och
rusade utåt fälten. Inne i stugorna var det
likadant, för efter kvällsmaten stannade ingen inne
eller satte sig på tröskeln som annars; alla gingo
över till grannas, samlade sig i klungor på
gårdarna och pratade halvviskande.
Byn var som utdöd, det hördes varken skratt
eller sång som annars varma kvällar, alla bara
viskade, för att inte barnen och flickorna skulle
höra, och samma harm och fasa fyllde alla sinnen.
Hos Hanka hade också några kvinnfolk samlat
sig på förstubron. De hade kommit för att
beskärma sig och få höra något om Jagna och
försökte på alla möjliga vis få något ur henne,
men Hanka bara sade sorgset:
— En synd och en skam är det, men en stor
olycka också.
— Jo säkert, i morgon kommer hela socknen
att veta’t.
— Och strax heter det förstås att Lipce är då
alltid värst.
— Och skammen faller på alla kvinnfolken i
Lipce.
— För alla andra är såna helgon, så blev de
bara frestade gjorde de tvärt likadant, hånade
Jagustinka.
— Tyst ni, det här är inget att skämta om,
tillrättavisade Hanka henne skarpt, och sedan sade
hon inte ordet vidare.
Skammen tryckte henne alltjämt, men vreden
hon först hade känt mot Jagna hade dunstat
bort. När kvinnfolken gått, tittade hon in
tvärsöver under förevändning att se till Maciej, men
när hon fick se Jagna ligga där och sova med
kläderna på, stängde hon dörren efter sig och
klädde varligt av henne.
Gud bevare en för ett sådant öde! tänkte hon
sedan med en förunderlig känsla av medömkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
