- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
333

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

är en skam för hela byn, men han har gjort
värre saker ändå: han har alltid hållit med
gods-herrn emot byn, han vill det skall bli skola i
Lipce, det är nog han som har dragit tyskarna
till Skogsgårn. Och jämt svirar och super han, ett
stall har han byggt sig, kött äter han i var
vecka, och te dricker han — och för vems
pengar? Säg det? Inte för sina egna minsann,
utan för socknens...

— Ja det håller jag med om att fogden är ett
svin, men du skulle nog vilja sticka ditt tryne i
tråget du ock, avbröt honom Sikoras mummel.

— Han är full den där, och jag vet i-nte vad
han pratar...

— Jag säger bara det jag, att inte väljer jag
dig till fogde.

De makade sig ifrån honom och fortsatte att
talas vid till sena natten.

Dagen därpå blev det än mera prat, för prästen
förbjöd att något altare fick resas utanför fogdens
som annars om åren. Han hade förstås fått höra
alltihop, och genast på morgonen lät han kalla
till sig Dominikowa, som kommit tillbaka först
mot midnatt, och han var på sådant misshumör
att han storgrälade på klockarn och dängde till
Jambrozy med pipskaftet.

Kristi lekamens dag var vacker som föregående
dagar, men så besynnerligt kvav och tyst. Inte
minsta fläkt i luften, och ända från sin uppgång
brände solen så obarmhärtigt att löven slokade och
säden lutade tungt mot marken; sanden glödde
som kol under fötterna, och från väggarna
droppade kådan, som pressats fram av hettan.

Ja Herren Jesus brassade på riktigt, men folket
aktade inte på det. Alltifrån tidiga morgonen var
det ett fläng i byn: man gjorde sig i ordning
för kyrkan, och flickorna, som skulle bära
altarena och strö blommor för hans vördighet under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free