Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
stod redan högt över byn och allt flera vagnar
kommo rullande från grannbyarna.
Det blev att i hast göra sig i ordning för
kyrkan.
Witek stannade ensam kvar på vakt på gården,
lör en hop barnungar smet in för att se på altaret
och vissla åt trasten; han försökte mota av
dem med ett spö, men då inte det hjälpte tussade
han på dem sin stork, som förmodligen inlärd
kom spetande och’ måttade mot deras bara ben
med sin vassa näbb, så att de skränande togo till
flykten.
Böneklockan började just ringa, när hela huset
gav sig åstad. Jozia sprang före, helt vitklädd,
i skor med röda snören och med bönboken i hand.
— Hur tycker du jag ser ut, Witek, va? frågade
hon och snodde runt på hälarna framför honom.
— Precis som en vit gås, svarade han
beundrande.
— Du begriper inte mer än din stork. Hanka
säger att ingen i hela byn är så fin, pladdrade
hon och drog i kjolen, som var litet för kort.
— Hi... och knäna lyser röda genom kjolen
som på en plockad gås.
— Dumsnut! Hör du göm storken; när prästen
kommer här förbi med processionen, får han se
den och känner igen den, varnade hon med sänkt
röst.
— Ja fin är hon, och matmor har också fjädrat
sig i dag, muttrade han och tittade efter dem, men
så kom han ihåg varningen, lockade storken med
sig bort till potatisgropen, gav Lapa tillsägelse
att vakta altaret för barnen och sprang själv
bort till Maciej, som efter vanligheten nu om
dagarna låg i apelgården.
I byn hade det nu blivit alldeles stilla, alla
vagnarna hade åkt förbi, folket var försvunnet, vägarna
lågo tomma. Här och där på gårdarna lekte barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
