- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
339

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

började försvinna bakom de otäcka, rostbruna
töcknen och lyste fram som genom en anlupen
ruta. Askan mullrade nu rätt över byn, och det
kom sådana stormvirvlar att det var ett under
träden inte rycktes upp med roten, grenar och
takhalm dansade genom luften och de första blixtarna
slogo ner någonstans borta i skogen, hela himlen
blev med ens leverblå, solen slocknade, orkanen
tjöt och blixtarna började slå ner slag i slag,
marken skalv av åskbraket och blixtarna ljungade över
den svarta himlen och bländade ögonen med
sitt sken. Husen bävade av stötarna och alla
skapade väsen höllo andan av skräck.

Lyckligtvis gick ovädret på sidan, blixtarna
slogo ner någonstans långt borta. Stormen saktade
av utan att ha vållat några skador, och himlen
bÖTjade redan klarna, då det plötsligt, strax före
vesper, dröp ihop sig till regn igen, och det blev
ett sådant skyfall att säden inom ett ögonblick
slogs till marken, floden svämmade över och
vattnet började forsa i alla diken och plogfåror.

Först fram på kvällen hörde regnandet upp,
och som en stor lysande kula rullade solen fram
ur molnen i väster.

Lipce levde upp igen, folk började slå upp sina
dörrar på vid gavel, trädde ut ur stugorna och
andades med välbehag in den uppfriskade
luften. Allt doftade efter regnet och allra mest de
nyutslagna björkarna och myntan i täpporna. Hela
världen liksom tändes i brand av solen, polarna
på vägarna brunno, blad, löv och gräs glittrade,
vattnet, som i yster fart forsade ner mot dammen,
flammade och lyste.

En lätt vind drog över den lutande säden, och
det fläktade friskt från skogar och fält. Barnen
plaskade redan stojande i vattenpussar och diken,
fåglarna kvittrade i snåren, hundarna skällde,
prästens pärlhöns kacklade på gärdsgården, och alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free