- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
374

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

374

— Kom nu så går vi i Guds namn!
Han satte sig i spetsen, och karlarna tågade
i samlad flock ut på vägen,, ett litet stycke bakom
kommo kvinnor och barn.

Hettan hade lagt sig. Det ringde just till vesper,
solen sänkte sig över skogen, himlen bredde sig
klar och ljus, luften var så genomskinlig att till
och med avlägsna byar lågo där som i flata
handen, och i skogens gröna kunde ögat
urskilja granarnas bruna och björkarnas vita
stammar och de väldiga, gråa ekarna.

Kvinnfolken stannade vid kvarnen, och
karlarna skredo långsamt sluttningen uppför.
Dammet yrde bakom dem, sà att bara en och annan
vit röck skymtade fram.

De vandrade tysta. Ansiktena voro bistra,
minerna stridslystna och ögonen blixtrade
beslutsamt. En och annan svängde redan hotande sin
ekpåk, en och annan spottade och rätade upp
sig som färdig till språng.

I god ordning tågade de, som i
kyrkproces-sion, och om någon lät undfalla sig ett ord,
tystades han genast av straffande blickar: nu
var inte stunden att prata, nu gällde det att samla
sina krafter och hålla sig redo.

På gränskullarna vid korset satte de sig att
vila litet, men inte heller nu var det någon som
tog till ordet, utan tysta sutto de där och tittade
sig omkring. Lipces stugor skönjdes knappt
bakom apelgårdarna, den förgyllda kulan på
kyrktornet blänkte i solen, så långt ögat såg bredde
sig grönskande fält; i skogshagen rörde sig
flockar av kreatur, en blå rökpelare från något bål
steg över skogen, sjungande barnaröster och’
herdepipornas låtar klingade vida omkring i den ljusa,
stilla vårkvällen. Och hur det var började en
och annan känna sig litet underlig till mods,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free