- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
375

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

375

suckade och kastade en ängsligt sneglande blick
åt Skogsgården till.

— Nej låt oss gå nu, det’ är ju viktiga ärenden
vi; är ute i, manade Roch, som nog märkte att de
började bli betänksamma.

De veko in på en liten halvt igenvuxen stig,
som likt ett blomsterband slingrade genom den
gröna säden och mynnade ut vid gården. Rågen
stod gles, men blåklinten dess tätare, havreåkern
var gul av senap, det brunbrända vetet blandat
med röd vallmo, potatisen var just uppkommen.
Vanvård och förfall röjde sig vid vart steg.

— Rent som ett judebruk, det svider i en att
se’t, muttrade någon.

— Den lataste dräng skulle sköta jorden bättre.

— Så godsherre han är har han ingen försyn
för Guds heliga mark.

— Han mjölkar och mjölkar den som en
svulten ko, så inget under att den inte ger något
ifrån sig.

De vandrade nu över en träda. De kolnade
stommarna av uthuslängorna reste sig inte långt
borta, en halvförbränd apelgård med svarta
träd-skelett, som smärtsamt förvridna sträckte sig möt
himlen, omgav boningshusen med deras instörtade
tak och nakna skorstenar. Vid väggarna: i den
magra skuggan från halvdöda trädgrenar sågs
en skara folk. Det var tyskarna. En ölkagge
stod på en tegelstenshög, på en tröskel satt en
och spelade flöjt, och de andra sutto spridda
på bänkar och i gräset i bara skjortärmarna, med
pipor i munnen och lermuggar bredvid sig. Barn
stojade kring huset, och ett stycke ifrån betade
feta kor och hästar.

De måtte ha varseblivit de annalkande, ty de
bÖTjade resa på sig, sätta händerna över ögonen,
stirra på dem och snattra, men så dundrade den
äldste i laget något, och1 de satte sig helt lugnt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free