- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
390

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

— Var inte orolig, Michal... det är slut med
mig snart... det dröjer inte länge.

Han vände sig mot väggen och sade ingenting
mer, men som det märktes att krafterna avtogo
med var stund, vakade man hos honom.
Trognast Jagna, som också blivit så underligt
förändrad.

Hon hörde med ens upp att bekymra sig om
modern, henne överlämnade hon helt åt Jendrek
och satt själv oavbrutet hos mannen.

— Jag vakar över honom, det äi* min rättighet,
sade hon till Hanka och Magda med sådan
bestämdhet att de inte kommo sig för att säga emot,
helst de hade nog att sköta ändå.

Och hon lämnade inte mera huset, någon sorts
dov skräck höll henne bunden där, så att hon
inte längre kunde springa ifrån den sjuke som förr.

Hela byn var ute på ängarna, slåttern pågick
utan avbrott från dagbräckningen. Så snart den
törsta morgonrodnaden färgade himlen, drogo alla
åstad, och rader av karlar i skjortärmarna ställde
upp sig på ängarna som långnäbbade storkar,
vässade liarna och började så meja; allt vad tygen
höllo; hela dagarna hördes inte annat än lierasslet
och upptagerskornas visor.

De gröna slätterna vimlade av folk och
genljödo av klirr och sorl, randiga byxor och röda
kjolar lyste i solen som vallmor, visor klingade,
liar rasslade, glada skratt skallade, överallt
arbetades det ivrigt och muntert. Och var kväll då
den röda solen sjönk över skogen och luften
genljöd av fågelsång, då säd och gräs skalv
för syrsornas musik och kärren mullrade av
grod-kväk, då det steg sådana vällukter soin om hela
jorden varit ett rökelsekar, vände slåtterfolket
sjungande hemåt och fullastade höskrindor
kommo rullande på vägarna. På de avmejade, gulnade
och nertrampade fälten reste sig volmar och stac-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free