- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
393

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

393

näktergalarna började sjunga, från fälten hördes
nattskärornas gnissel och1 vaktlarnas låt.

Också hos Borynas åt man ute på gården,
och där var fullt av folk, för som slåttern nu var
slut hade Hanka bjudit in alla till ett bastant
mål. Skedarna skrapade, och ideligen ljöd
Jagu-stinkas pipiga röst följd av skrattsalvor. Hanka
fyllde på ur grytorna och trugade gästvänligt,
men med hela sin varelse lyddes hon till vart
ljud utifrån vägen, och gång på gång sprang
hon ner i gatan för att titta.

Men inte spår avi Antek, en gång bara
stötte hon på Tereska, som stod tryckt mot
staketet och tycktes vänta på någon.

Mateusz sökte förgäves komma till tals med
Jagna, hon bara snäste i dag, och i ilskan
började han gräla med Pietrek. Bäst det var kom
tör resten Jendreki springande med hälsning att
Jagna skulle komma hem till modern.

Inom kort skingrade sig alla, endast Mateusz
dröjde kvar, och’ först efter en god stund gav
också han sig av.

Strax efter gick Hanka neråt vägen för att speja
i mörkret, och bortifrån dammen nådde henne
hans vredgade röst:

— Vad ränner du efter mig för?... Kan jag
aldrig få vara ifred för dig?... Tycker du
inte det pratas nog om oss ändå, va?... och
så något än kraftigare, och till svar kom en
ström av halvkvävda ord och ljudliga; snyftningar.
Hanka lyssnade oberörd, hon väntade på
mannen, vad angick henne annat folks
angelägenheter? Som den minsta började kinka tog hon
honom på armen och tittade så in till den sjuke.

— Antek är strax här, skrek hon på tröskeln.

Boryna låg och stirrade på lampan ovanför

spisen.

— De har släppt honom lös i dag, Roch vän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free