- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
395

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

395

vingarna, och låga dimmor började långsamt och
varligt svepa sig om den trötta moder jord.

Utefter de knappt skönjbara stugväggarna och
från apelgårdarna ljödo sakta andetag, folk sov
ute i det fria, tillitsfullt anförtroende sig åt natten.

Också över Borynas hus låg vilans stillhet.
En syrsa gnisslade bakom spisen och Jagnas
andetag dallrade likt fjärilsvingar.

Det var redan långt lidet på natten, de första
tupparna golo, då Boryna plötsligt började röra
sig i sin bädd som oin han velat vakna. I
detsamma tittade månen in genom rutan och göt
en silverflod över hans ansikte.

Han satte sig upp i sängen och vaggade på
huvudet, det började arbeta i hans strupe, och
han ville säga något, men det blev bara ett
gurglande läte.

En lång stund blev han sittande och såg sig
stelt omkring och famlade ibland med händerna
som om han velat fånga den glittrande floden
av månstrålar.

— Det dagas ... tid att stiga upp ... stötte han
till sist fram och’ ställde sig på golvet.

Han tittade ut genom fönstret, ocfo det var
som om han vaknat ur en djup sömn. Det
föreföll honom att det redan var ljusan dag,
att han försovit sig och att något angeläget arbete
väntade honom.

— .Tid att stiga upp, tid att stiga upp...
upprepade han, gjorde korstecknet flera gånger
å rad och började på en bön, under det hani
samtidigt såg sig om efter kläderna’ och trevade efter
stövlarna där de brukade stå. När han ingenting
fann, glömde han alltsammans och famlade
hjälplöst med händerna omkring sig, bönen brast
sönder, bara några lösryckta ord stapplade han fram.

Förvirrade hågkomster av sysslor som skulle
utföras, gamla händelser, något likt ett eko av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free