Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
allt som hänt under hans sjukdom hade
småningom stigit inom honom i svaga strimmor, i
bleka och halvutplånade drag hade det glidit
förbi honom. Nu fick det plötsligt liv, rullade
genom hjärnan och pressade, så att han gång
på gång for framåt som för att gripa synen, men
innan han fångat den föll den sönder som murken
väv, och hans själ flämtade likt en låga som inte
finner näring.
Vad han nu kunde känna var väl inte mer än
vad förtorkade träd kunna drömma i den tidiga
våren: att det är på tiden för dem att vakna ur
vinterdomningen, tid att sända fram skotten, tid
att börja susa för vindarna, utan att veta att
deras drömmar äro fåfängliga, driften i dem
maktlös.
Och i vad han sedan gjorde var han väl lik
tröskhästen, som efter åratals stamp släppt ut i
friheten bara går runt, runt av gammal vana.
Maciej öppnade fönstret och blickade ut, han
tittade in i klädkammarn, och efter en lång stunds
begrundan började han röra om i spisen, sedan
gick han som han var, barfota och i skjortan,
ut på gården.
Dörren stod öppen, hela förstun låg fylld av
månljus, utanför tröskeln sov Lapa i krum, men
vid ljudet av stegen vaknade han och morrade,
men kände så igen husbonden och följde efter
honom.
Maciej stannade utanför huset, och kliande sig
bakom örat tog han sig en lång funderare över
vad det var för ett angeläget arbete som väntade.
Hunden hoppade förtjust upp på hans bröst,
och han klappade honom som han brukat göra
förr, allt under det han bekymrat tittade sig
omkring.
Det var ljust som mitt på dagen, månen stod
högt över stugan, och den blåa skuggan halkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
