Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Ja, så vart det slut med Mari ej Boryna.
Inne i stugan hade de försovit sig litet,
eftersom det var söndag. De väcktes av Lapas skall,
han levde och tjöt och hävde sig mot dörren,
och när de öppnade, krafsade han på dem, sprang
ut igen och tittade så ivrigt om de skulle följa
honom att det just klack till i Hanka.
— Gå ut och titta vad hund vill, du Jozia!
Jozia sprang helt frimodigt efter och trallade
där hon sprang.
Han förde henne till fars hennes lik.
Jozia till att ge hals, alla kommo rusande ut
på åkern, inen gubben var alldeles stel redan,
han låg framstupa som han fallit i dödens stund
och med armarna utsträckta som i den sista
brinnande bönen.
Man bar in honom i stugan och försökte få liv
i honom.
Men det var fåfängt, inga sätt och medel hjälpte,
det var bara ett lik, ett kallt mänskolik.
Det vart en stor jämmer i stugan, Hanka
snyftade överljutt, Jozia kastade sig mot väggen och
tjöt, Witek satte i och bölade i kapp med
barnen, till och med Lapa tjöt och skällde därute
på gården. Endast Pietrek gick tyst och stökade
i stugan, kastade sedan ett öga ut och gick och
lade sig att sova i stallet.
Och Maciej han låg på sin säng sträckt och
styv, med gapande, jordig mun, alldeles lik en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
