- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
7

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

— Men frysa och svälta slapp han åtminstone
ifrån.

— Stor sak i svälten, mor. Ledsamheterna
gnager värre än något annat.

— Ja det är sanning det, det måtte jag veta
bäst. Han hade Jagna han som dröp etter i’n
och barna var inte för goa mofen de heller.

— Barna var snälla och gjorde’n aldrig något
förnär, stack Agata in mellan bönerna.

— Håll er till radbandet ni! He, hon skall
låtsas läsa över liket, men håller öronen på
spänn efter nyheter gör hon, fräste Jagustinka.

— Elaka barn skulle inte ta sig så hårt. Hör
bara...

— Ifall ni finge ett sicket arv efter någon, så
skulle ni nog inte knussla på sorgelåten ni heller.

— Tss! Jagna kommer! tystade dem Jambrozy.

Jagna kom inspringande i stugan och stannade

mitt på golvet som fastvuxen, inte ordet fick
hon fram.

De hade just ifört Mari ej ren skjorta.

— Död! stönade hon slutligen och stirrade på
honom med vettskrämda, virriga ögon. Skräcken
tog henne om strupen, hjärtat stelnade till is, och
hon kunde knappt dra andan.

— Visste ni det inte? frågade Jambrozy
saktmodigt.

— Jag låg hemma hos mor, och Witek kom just
nyss springande och talte om’et. Lever han
verkligen inte? frågade hon plötsligt och gick fram.

— Nej, det är inte till bröllop vi klär’n utan
till kistan.

Hon förmådde ännu inte fatta. Hon lutade sig
mot väggen, för det kändes som om maran red
henne, och hon kunde inte vakna, bara
kallsvettades av skräck. Än gick hon ut ur stugan
men kom tillbaka, ur stånd att slita ögonen från
liket, än rusade hon upp som om hon ämnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free