Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
springa sin kos, men blev stående, äri flög hon
i väg ner till stättan och stirrade ut över fälten
utan att se något, än satte hon sig på bänken
utanför bredvid Jozia, som tjöt ocli slet sitt hår
och klagade:
— Oj far lilla! Oj far lilla!
Hela gården och hela huset var bara gråt och
snyftan och veklagan, hon ensam kunde inte
fälla en tår, inte upphäva en enda, klagolåt, fastän
varenda led i henne skalv och det värkte och
rev i bröstet; hon bara irrade omkring som vilsen
och ögonen lyste stora och förskrämda.
Som tur var sansade sig Hanka rätt så snart,
och fast hon alltjämt snyftade litet smått började
hon styra och befalla som vanligt, och när
smedens kommo sättande, var hon redan alldeles
lugn.
M;agda brast i storgråt, smeden ensam gjorde
frågorna.
Hon berättade i ordning hur det gått till.
— Gott att Herren Jesus gav honom en lätt
död, sade han sakta.
— Han hade haft’et så svårt så länge, så
det hade han rätt till.
— »Stackare, han sprang ut på åkrarna för
skrangelman!
— När jag titta till honom på kvällen, då låg
han stilla som vanligt.
— Och han sa ingenting? frågade smeden och
torkade sina torra ögon.
— Inte ordet, jag stoppa fjäderbolstern om
honom, gav honom att dricka och gick min väg.
— Och han steg opp själv! Kanske han skulle
ha levat än, om någon sett efter honom! stönade
Magda fram mellan snyftningarna.
— Jagna låg hemma hos mor sin, för gumman
är illa sjuk, det gör hon alltid.
— Det skulle så ske, och därför skedde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
