- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
11

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

apelgården och började domdera med Pietrek,
som han fått till hantlangare.

Det var nu ljusan dag, solen sken och gassade,
och genast efter frukosten blev det så glödhett
att apelgårdar och fält började liksom dallra i
de vitaktiga värmeångorna.

Trädstackarna viftade matt med sina löv, det
var helgdagsstilla i hela byn, utom att svalorna
susade över dammen och1 skriade som besatta,
på vägarna började vagnar komma rullande i
gråa dammoln, folk från angränsande byar drog
till kyrkan; utanför Borynas, där den förgråtna
familjen satt, saktade somliga farten eller
stannade, hälsade, suckade sorgesamt och kastade
en blick in genom den öppna dörren eller fönstren.

Jambrozy fäktade i sitt anletes svett med
bestyren om den döde. Sängen var redan utburert
i apelgården och sängkläderna hängda på vädring
på staketet; nu ropade han på Hanka att hon
skulle komma med enbär, så att man fick röka
i rummet.

Men hon hörde inte. Hon torkade några sista
tårar, som droppade av sig själva, och bara
stirrade utåt vägen i hopp att få se Antek komma.

Men timmarna gingo, och ingen Antek kom. Till
sist ville hon skicka in Pietrek till staden att
höra1 efter.

— Han låter hästen gå och masa, han vet
ingenting, han förstås... sade Bylica, som just
hade kommit i sällskap med Weronka.

— Men på kontoret vet de väl något.

— Ja visst vet de väl... ja... men för det
första så är där stängt i dag, för det är söndag,
och’ för det andra så kommer en ingen vart där,
om en inte har låssmörja med sig.

— Jag står inte ut längre! klagade hon fÖT
systern.

— A han kommer väl, det lär ni nog få varsna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free