- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
16

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

tagna, alla suckade de och sinnade över
människans jämmerlott.

Många som levat i vänskap med den döde
stannade kvar utanför stugan, och några
gårds-ägarhustrur gjorde sitt bästa att trösta Hanka,
Magda och Jozia, blandade endräkteligen sina
tårar med dem och ynkade de övergivna stackarna.

Bara till Jagna kom ingen med ett tröstens ord,
och’ inte var hon angelägen att bli ynkad, men
det kändes ändå att vara så tillbakasatt, och hon
sprang ut i apelgården och gömde sig i snåren,
och där satt hon i flera timmar och lyddes till
hur Mateusz arbetade på kistan.

— Att den där ännu vågar visa sig för folks
ögon, slängde fogdemor efter henne.

— Låt’na vara! Nu är inte stunden att tala om
sånt, inföll någon.

— Herren Jesus må döma henne, tillfogade
Hanka stillsamt.

— Fogden håller henne nog skadelös han för
era stickord, skrattade smeden. Tur var att det
just kom bud efter honom från mjölnarn, för
fogdemor började pösa som en ilsken kalkon.

Smeden bara slog till ett skrockande skratt och
gav sig av. Kvinnfolken blevo ensamma kvar
och’ fortsatte att spraka om allahanda, men allt
lågmäldare och trögare, som förbi av all denna
svåra bedrövelsen, kanske av hettan också, som
började bli rent för dan. Så konstigt kvavt
kändes det också, luften var så stilla att inte ett
löv, inte ett strå rörde sig, och fast det nu var
rätt långt lidet på eftermiddagen, stekte solen
ännu så att väggarna svettades kåda och .gräs
och blommor slokade.

Bäst det var hördes ett utdraget, längtansfull
råmande; en karl kom ledande en ko på andra
sidan dammen.

— Han skall säkert till prästens tjur, utlät sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free