- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
23

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

ingenting för. Boryna Törde sig inte, han vaknade
inte och varken gav sig ut i arbete själv eller
föste på andra, han låg där stilla, stelnad till
sten och döv lör allt.

Småningom tog det till att riktigt storblåsa
därute i apelgården och allt började vaja och
susa och skälva och vagga. Det var som om
vart skapat ting hade sträckt på sig för att få se
Borynas blåbleka ansikte. Den disiga dagen såg
på honom, de vajande träden sågo på honom,
de smärta, smidiga malvorna lutade sig in genom
fönstret, mjuka i ryggen som flickebarn. Än kom
ett bi surrande utifrån, än flög en fjäril rätt i
ljuslågan, ibland förirrade sig en svala in och
kretsade ängsligt kvittrande genom rummet,
flugor surrade in, tordyvlar kommo krypande och
alla möjliga Guds skapade fän, och samman med
dem koin ett sakta surr och sus och fladder och
kvitter, och allt vart till en enda levande röst,
ett enda hjärtinnerligt klagande: Död! Död!

Och allt vad liv och anda hade skälvde och
snyftade och vred sig som i bittraste hjärtesorg.
Men så vart det med ens ängsligt tyst, vinden
lade sig, allt höll andan och föll på sitt ansikte
i stoftet. Ur gryningens grådis steg solskivan
röd och väldig, lyfte sig över världen och
överfor den med sitt mäktiga, livförlänande öga.
Sedan gömde den sig bak molnväggarna.

Luften blev grå, och ett ave hade inte gått
förrän ett tätt, ljumt regn började falla, och
snart genljödo alla fält och apelgårdar av ett
dämpat, oavbrutet smatter.

Det vart svalt, från vägarna steg en lukt av
våt jord, fåglarna började kvittra allt vad de
orkade, och det gråa, dallrande regndiset, som
svepte in hela världen, läskade den törstande
säden, läskade de slokande löven, träden,
bäckarnas förtorkade strupar. Allt drack i långa, be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free