- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
27

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

för att sc efter barnen; inte kände hon sig
riktigt bra heller, sorgen hade tagit henne så
svårt. Lapa höll henne troget sällskap och så
Witeks stork, som stod på ett ben på förstubron
och liksom höll vakt.

Regnet stannade inte av ett ögonblick, det föll
tätt och fint och ljumt. Fåglarna slutade upp
att kvittra, alla skapade kreatur lade sig stilla,
hela världen förstummades småningom och
liksom lyddes till det lätta, oavbrutna risslandet.
Bara gässen kacklade och plaskade i de blåa,
fradgiga polarna.

Först i kvällningen tittade solen fram
brinnande röd och tände ett eldsken i vattenpussarna.

— I morgon blir det säkert vackert väder, sade
folket, som drog hem från åkrarna.

— Det må gärna regna mer, det är ju pura
guldet som faller.

— Potatisen höll just på att stryka med.

— Och så förbränd havren var då!

— Det är bra för allting.

— Så här kunde det gärna regna i tre dar,
suckade någon.

Och regnet fortsatte att falla lika jämnt och
ymnigt och lugnt ända till sent på kvällen, och
folk gick och ställde sig utanför stugorna och
andades med välbehag in den avsvalnade,
doftande luften. Gulbaspojken började skrika åt
flickor och’ pojkar att de skulle samla sig på backen
bakom byn och tända eldarna, för det var
midsommarafton. Men det var för kulet och
smutsigt, få läto sig lockas med, endast här och där
borta vid skogsbrynet glimmade en liten eld.

Redan i skymningen började Witek kälta på
Jozia att hon skulle följa med honom till eldarna,
mem hon svarade med jämmerlig röst:

— Nej, jag går inte, vad är det för roligt, jag
tycker ingenting är roligt mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free