- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
28

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

— Vi bara tänder och springer genom elden,
och sen går vi hem igen, bad han bevekande.

— Håll dig hemma du, annars talar jag om
för Hanka, hotade hon.

Men han sprang i väg och kom tillbaka först
efter kvällsmaten, hungrig och nersmord så Gud
sig förbarme, ty regnet hade inte stannat av för
ett ögonblick. Hela natten fortsatte det, och
det hörde inte upp förrän långt fram på nästa
dag, just som folket gav sig i väg till
sorgegudstjänsten.

Något solsken blev det inte, världen låg svept
i ett grått töcken, men genom töcknet lyste fält
och apelgårdar ettergröna, och rännilar ringlade
som; silverband. Luften var frisk och sval och
doftande, vid var vindfläkt droppade det från
träden, fåglarna kvittrade som besatta, hundar
och barnungar jagade varann på vägarna under
skall och skrik, det var jubel och klang i vart
läte och ljud, och den vattumättade jorden
tycktes svälla och sjuda av växtkraft.

I kyrkan förrättade hans vördighet sorgemässan,
och’ sedan började han sjunga latinska psalmer
ihop med prästen från Slupia och klockarn, som
satte sig mitt emot varann i bänkarna framför
högaltaret.

Boryna vilade på en hög katafalk omgiven
av en vit skog av brinnande ljus, och kring
katafalken knäböjde andäktigt hela byn, bad och
lyssnade till sången, som ibland svällde ut till
ett; sådant skri att håren reste sig på huvudet och
hjärtat just stelnade av skräck; ibland åter
stillnade den och blev så full av sakta jämmer
att själen krympte och tårarna runnö av sig
själva; så steg den igen och klang som en
jublande lycksalig änglakör, och allt folket drog
tungt efter andan och torkade ögonen, och mer
än en brast ut i hjärtinnerlig gråt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free