- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
30

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

över vägen. Allt stod orörligt, framåtböjt och
som lyssnande till sorgesångerna, och var gång
en vindfläkt drog genom luften droppade det
stora, klara tårar från träden och säden började
sakta vagga och sänka sina tunga ax som om
den velat lägga sig för husbondens fötter i en
sista ödmjuk hälsning.

Prästernas sång hade förklingat i rymden och
det vart ängsligt tyst, bara klockorna klämtade
med tunga slag, och deras dystra stämmor ropade
något till den molniga himlen, till skogarna där
långt borta i fjärrandiset. Lärkorna kvittrade över
fälten, vagnen gnisslade till ibland, fanorna
smällde, smutsen smaskade under fötterna och i ett
ljöd den bittra gråten.

»Miserere mei Deus», tog hans vördighet åter
upp, och prästen från Slupia stämde in jämte
klockarn och smeden, som höll en paraply över
hans vördighet, för det hade börjat dugga igen.

Och sången klang så tröstlös att sinnena blevo
tunga som bly och grubblande tankar började
fylla dem som en kvävande rök.

Jesus, var oss syndare nådig! Jesus!

Ack mänskolott, som ingen undgår! Vad tjänar
all den tunga mödan till? Vad är mänskolivet
värt, det försvinner som snö, utan spår, och inte
ens de köttsliga barnen kommer ihåg en. Bara
sorg och tårar och vedermöda är det. Och
vad är den timliga lyckan och välgången och
förhoppningarna? Bara rök och stoft och irrsken
och ingenting annat... Och vad är du själv,
människa, som yvs och pöser och håller dig
förmer än alla skapade kreatur? Bara vind är du,
som inte vet varifrån den kommer och varför
den blåser och vart den far... Och du håller dig
för hela världens herre, du människa?

Om du ock finge paradiset i skänk, så måste
du lämna det ifrån dig. Om ock någon gav dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free