- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
32

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

kyrkogården därborta mellan de grova
poppel-stammarna.

Klockorna ringde alltjämt, och sången klang
alltmera klagande. Kyrkogården var nu inte långt
borta, den steg ur sädesåkrarna med sina
träddungar, kors och gravar och såg ut att öppna
sig likt ett hemskt, omättligt svalg, dit långsamt
och’ ohejdligt all världen strömmar ner. Och
mer än en tyckte sig förnimma och se hur ljus
började lysa genom den regntjocka luften, hur
svarta fanor fladdrade och psalmer tonade och
klockor ringde. Från alla håll och kanter, från
var stuga bars det ut kistor, på alla vägar drogo
sorgetåg, var människa begrät någon och klagade
och snyftade så att himmel och jord ljudade
av jämmerlåten, och tårar bittra som galla föllo
som ett oavlåtligt, risslande regn ...

Tåget hade just vikit in på vägen till
kyrkogården, då godsherrn hann upp det. Han steg
ur sin vagn och började gå bredvid kistan i
den fasligaste trängsel, för vägen var smal och
tätt kantad med björkar och på ömse sidor stod
säden.

Prästerna slutade nu sjunga, och Dominikowa,
som lutande och halvblind gick stödd på Jagna,
stämde upp: »Den som sig i Ditt beskydd...»
Alla föllo ivrigt och andäktigt in, som om deras
törsagda själar hade klamrat sig om denna
tröstesången. Som med ny tillförsikt i sinnet trädde
de sjungande in på kyrkogården.

Främsta gårdsägarna lyfte av kistan och själva
godsherrn satte axeln under den, och på
gul-sandade små stigar mellan blomsterprydda
gravar och kors buro de den till andra sidan kapellet,
där den nyuppskottade graven väntade i en dunge
av’ hassel och fläder.

Det blev en förskräckande gråt och jämmer.
Fanorna och ljusen ramade in den djupa gropen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free