- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
36

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

ilande och hötte med de knutna nävarna och
hotade med sådan Guds vrede att allt folket
brast i snyftningar och slog sig för sitt bröst i
ruelse och syndaånger...

Sedan vart han litet lugnare och började åter
tala om den döde och hur han hade dött för
deras ondskas skull...

Och: han förmanade till endräkt, han förmanade
till rättfärdighet och besinning, för ingen vet när
hans sista timme slår och det blir hans tur att
träda inför Herrens fruktansvärda domstol...

Det var så själve godsherrn torkade sig i
ögonen med näven.

Snart efter voro prästerna färdiga med sitt och
gingo i sällskap med godsherrn. När så kistan
sänktes i jorden och de började ösa sand över den,
du milde, en sådan olåt det blev, jämmer och
klagan och gråt så att själva den hårdaste blev
tagen i själen.

Jozia tjöt, Magda tjöt, Hanka och
syskonbarnen tjöto, skylda och oskylda gräto, och värst
av alla kanske Jagna, för hon hade fått ett
sådant tryck över bröstet så att hon rent skrek
i förtvivlan.

— Ja nu skall en tro hon bölar, men tänk så
hon bar sig åt mot’en, när han levde! muttrade
en som stod bredvid, och Ploszkovva torkade
ögonen och’ lade till:

—"Hon lipar för att de inte skall köra henne
ur stugan.

— Hon tänker att någon är så dum och tror
henne! sade klockarmor högt.

Men jagna varken hörde eller såg, hon sjönk
ner på sanden och grät så hejdlöst som om det
varit över henne den mörka mullen hade
strömmat, som om det varit över henne klockorna
ringt, över henne alla hade gråtit...

Och klockorna binglade alltjämt som hade de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free