- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
41

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

— Det behövs ingen förlikning, det blir ett
nytt laga skifte, och då blir alltihop vårt ändå.
Han får ge sig ut med tiggarpåsen på ryggen,
och det är just rätt åt’en, den luringen.

— Judarna flår honom, och därför gnäller han
bönderna om hjälp.

— Och förr bara röt han ur vägen,
bond-lunsar, annars blir det pisk.

— Ja det säger jag er, tro inte på godsherrar,
för alla de där bara lägger försåt för bondfolket,
ropade en, duktigt ankommen.

— Hör på här, gott folk, skrek plötsligt
smeden. Jag skall säga er ett klokt ord: när
godsherrn vill förlikning, så är det bäst att förlikas och
ta vad han vill ge, vänta inte päron från pil.

På det ordet reste sig Grzela, fogdens bror,
och ropade:

— Det var rätt sagt! Låt oss gå till krogen
och lägga råd!

— Jag bjuder på hela traktamentet, tillfogade
smeden villigt.

Snart efter var en hel skara nere i gatan.

Det var litet skumt redan, krittren voro
på väg hein från betet, och hela byn genljöd
av råmanden, kackel, hcrdepipors drillar,
barnungars stoj.

1 trots av kvinnfolkens gensägelser gåvo sig
karlarna av till krogen hela högen. Endast Sikora
blev litet efter de andra, tog stöd mot gärdsgårn
och stod där och frustade och åbäkade sig.

Man kunde länge höra dem, för de voro
högljudda värre. En och annan stämde upp en visa
för att lätta sig, en och annan gallhojtade, så
livad var harc.

Hos Borynas åter blev det så förunderligt tyst
och tomt och dystert, när de väl städat undan
efter gästerna och kvällsmörkret föll på.

Jagna irrade omkring i sin kammare som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free