- Project Runeberg -  Bönderna / 4. Sommaren /
42

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

fågel i bur och sprang alltemellanåt in till Hanka,
men när hon såg att alla de andra vankade där
lika betryckta och ängsliga, sprang hon igen
utan att säga ordet.

Hela huset var som en grav, och när de
gjort undan sysslorna och ätit kvällsmaten, blevo
de sittande kvar framför spisen, fast de voro
både trötta och sömniga, stirrade in i elden och
lyssnade ängsligt till var knäpp.

Det var en stilla kväll. Ibland kom en vindil
dragande och träden började susa, ibland knakade
det i gärdsgårn] eller knäppte det i en fönsterruta
eller Lapa morrade till och reste borst, sedan
följde åter en ändlös stillhet, en gravens stillhet.

Och där sutto de allt kusligare och hemskare
till mods, och den ena efter den andra gjorde
korstecknet och började med darrande läppar
mumla en bön, för allihop tyckte de att det var
något som rörde sig, att någon gick uppe på
vinden så att bjälkarna knakade, att någon lyddes
utanför dörren och tittade in genom fönstret och
hasade utefter väggen, och ibland lät det som
om någon fingrat på klinkan och så med tunga
steg gått runt hela huset.

De lyddes vita i synen, med återhållen
andedräkt, rakt från sina sinnen av skräck.

Bäst det var gnäggade en häst i stallet, Lapa
gav till ett gällt skall och rusade mot dörren,
och Jozia kunde inte styra sig längre.

— Far, herregud, far! skrek hon till och
började storgråta.

Men Jagustinka knäppte tre gånger med
fingrarna och sade välvist:

— Tjut inte, du hindrar själen att gå i frid;
med gråt bara håller man kvar den på jorden.
Lås upp dörren, så att den irrande själen kan flyga
till Herren Jesu ängder... Låt’en stiga i frid!

De öppnade dörren, det vart alldeles dödstyst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 15 00:13:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bonderna/4/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free