Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Dagen var härlig, en riktig sommardag.
Klockan var väl tio på morgonen, för solen
stod halvvägs mellan öster och middag och brände
redan hett, då Lipces alla klockor, så många
där var, började ringa av allan makt.
Den de kallade för Peter dånade värst, den
satte i med full hals, precis som en bondekarl,
som tagit sig litet till bästa och ostadig på
benen drar vägen fram och med sin grövsta bas
förkunnar för all världen hur glad han är...
Den andra, mindre, som Jambrozy påstod var
döpt till Paulus, var inte tystare den, men gällare
i tonen, den sjöng och drillade med en hög, klar
röst, just som en flicka som har kärestan i hågen
eller fröjdar sig så åt vackra sommarvädret att
hon springer tvärs igenom sädesåkrarna och trallar
och sjunger för vinden och fälten och den klara
himlen och sin egen lyckliga själ.
Och den tredje, bönklockan, den kvittrade som
en fågel och försökte överrösta de andra; men
det kunde den inte, fast den plapprade på så
fort så fort som en grälande barnunge. Så ringde
de i kapp, och det var som ett riktigt kapell,
för basen brummade och första fiolen gnällde
och trumman med alla små pinglorna smattrade,
och) vida omkring hördes den granna musiken.
Det var till avlatsmässa de kallade så glatt,
för det var Petri-Pauli dag i dag, och den firades
alltid högtidligt i Lipce.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
